Kolla in!! Samma innehåll på ny plats
emmalarsson.spotlife.se
Tack snälla söta Emma för inviten!
Funderingar om.....
Blir ett och ett noll?
Om två personer sårar varandra, jämnar det väl inte ut sig? I slutändan har ju iallafall båda ont av det?
Hmm, dagens fundering!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi går mot ljusare tider, våren är nog på gång. Men fortfarande finns mörket inom mig vissa stunder. Det försöker dra ner mig, kväva mig.
För en gångs skull har jag en (fyra) ny bild att visa. Lilleman åker skridskor vid Lotopsskolan, och halt var det=P
Älskar att ta seriebilder! 
And there's nothing wrong with me
This is how I'm supposed to be
It's something unpredictable, but in the end it's right.
I hope you had the time of your life.
Lifes goes on
Igår tog vi en tur till Örebro. Vi hade ett givande möte med familjehemsteamet. Skönt att det gick bra för en gångs skull. Vi strävar åt samma håll, och det är inte så vanligt!
Tror det kommer lösa sig på bästa sätt=)
Vi hälsade även på hos mormor. Jag är så glad att hon har blivit bättre, har nog aldrig varit så rädd som i lördags när mamma ringde....
Hon blev så glad av att se oss igår, vi hade med oss teckningar från barnen som vi satte upp på hennes vägg.
Min fina fina lilla mormor, min värld kommer inte bli densamma utan dig.
Återigen en bild från arkivet.
around and around
The world is spinning
Around and around
Out of control again
Zaga
Idag fyller min fina Zaga fyra år. 
Foto: Magnus=)
Tack Emma för lånet av koderna=)
Låst inlägg
Klicka på bilden för att komma till inlägget.
Fråga om lösen!
Recept på en livsberättelse
För några år sen, höll jag på med scrapbooking. Då gjorde jag en anteckningsbok till Mormor, med tillhörande frågor, frågor om hennes liv. Hon fick det på morsdag, (jag har alltid gett min mormor morsdagpresent) och ett kort där det stod att jag ville ha tillbaka boken i julklapp.
Det fick jag! Och jag är så otroligt glad för denna bok. Jag både skrattade och grät väldigt mycket när jag på julaftonskvällen läste vad hon skrivit.
Jag fick veta mycket jag inte visste, både roliga och tråkiga saker.
Just nu, när jag vet att jag inte har henne kvar så länge till, gläds jag extra mycket. Hennes berättelse lever kvar i denna bok, och jag kommer i framtiden ge den vidare till mina barn. Kanske med min saga....
Förgätmigej, mormors favoritblomma.
Låst inlägg
Klicka på bilden för att komma till inlägget. Fråga om lösen!
Fortsättning?
Jag har tänkt en del på hur jag skulle fortsätta efter detta inlägg. Men har nog inte kommit fram till något faktiskt. Fortsätta på samma spår? Fortsätta spy ut min ångest? Näe, inte till alla! Nu vet ni som undrade, och även ni andra som är nyfikna...
Jag har fått så fina ord efter det, TACK. Det betyder så enormt mkt, de flesta har sagt att jag är modig.
Hmm, kanske? Jag vet inte, det är ju min vardag. Jag tycker ju människor som handskas med ormar varje dag är modiga, och det är deras vardag=)
16 februari
Det här är livet! Full galopp över Sjögärdet, tömma huvudet på massa jobbiga tankar, och bara njuta!
Med på bilderna är även Annika och Baccardi, våra härliga ridvänner=) Och såklart Zaga, hon älskar att springa=)
Alla Hjärtans Dag
Älska varandra varje dag, visa det varje dag, inte bara den 14e februari!
Fick precis reda på att mormor ska läggas in på sjukhuset. Jag är så rädd för att hon helt plötsligt ska vara borta. Jag vet ju att det är livets gång, men vem kan egentligen förbereda sig på en sån sak?
Att någon man älskar inte finns där längre, vart tar dem vägen?
Att inte kunna ringa och prata bort en timme, vilket jag utan problem kan göra med mormor. Hon har ALLTID funnits där för mig! Villkorslöst och med massa kärlek. Hur ska man överleva utan det?
Denna bild gjorde jag till förra året, men den får hänga med iår igen. Min fina fina vovve <3
Ett litet förtydligande; Denna blogg kommer inte låsas, jag har en till som är och förblir låst. Den är inte till för alla ögon!
Låst inlägg
I min ryggsäck
Anledningen är följande:
I höstas blev det för mycket, jag bröt ihop, och håller på och försöker komma tillbaka.
Jag har allt för mycket med mig från min barndom som jag ej har bearbetat. Detta har byggts på under alla år med mera upplevelser och känslor.
När Jennifer var sexmånader, mitt i allt nya med att vara mamma, så flyttade mina tre bröder hem till oss. Skönt på ett sätt; jag visste att de hade det bra och fick mat på bordet. Gå i skolan och kunde vara med kompisar utan att oroa sig.
Men detta innebar även att jag fick sätta mig själv åt sidan, vilken jag mer än gärna gjorde. Vad skulle annars hända med dem? Vem kan ta hem tre killar så att de får komma till samma hem?
Det finns ju en anledning till att de bor hos oss, i ett familjehem. Vad det är tänker jag inte ta upp här, med respekt till min familj.
Men, hursom så innebär det många otäcka minnen, känslor, och rädslor.
Jag har precis samma saker i min ryggsäck. Men då var det bara att än en gång stänga den och försöka
hålla ihop familjen, men hjälp av Mattias.
Efter två år kom Hampus, vi ville ju fortsätta med vår lilla familj, även om den blev större över en natt.
Nu hade vi alltså fem barn! Alla med olika behov, en med diabetes, en med astma, en med glutenallergi, en med
BUP kontakt. Och en liten bebis. Och fortfarande fyra av oss med extra mycket i ryggsäcken.
Återigen kom alla barnen först, självklart gjorde de det! Finns det något annat alternativ??
Nu har familjen börjat minska, fem barn har blivit till tre. Jätteliten om ni frågar oss. Vi får plats i en bil!
Det har gjort att jag har fått lite mer tid till mig själv, men hur gör man? Jag är så van att stänga av mina minnen och känslor.
Jag har inte ett fullständigt minne från innan jag fyllde 13 år. Det är bara små fragment av bilder, som när jag börjar pussla ihop dem skrämmer mig så totalt! Jag vill inte minnas, inte se framför mig hur det faktiskt var.
Men ibland, kommer det över mig, hur mycket jag än försöker blunda. Men hur kan man blunda för något som finns i mitt huvud?
Det var det som hände i höstas, bilderna kom över mig, och jag klarade inte av att stänga av det.
Jag tar ett steg i taget nu, men ofta blir det flera steg tillbaka. Dagsformen avgör. Jag försöker undvika saker som får mig att bli ledsen.
Tex lugn musik, jag hatar det! Eller en sorglig film. Varför utsätta sig för sorg när man kan låta bli?
Jag kan inte prata med någon om detta, inte ens Mattias. Mina vänner försöker få mig att prata, men jag ler, och säger att det är bra. Jag är ganska bra på att le, eller skulle kunna kalla mig expert på det, det är mina syskon också.
Le och låtsas som att allt är bra, som att vi är vanliga barn som aldrig sett ondskan som finns i världen.
Det kan finnas de i min famlj som kommer ta illa vid sig av detta inlägg, förlåt isåfall.....
Mobilbilder
Jennifer väntar på lektion. Mys i soffan med världens finaste vovve. Wilma med en bebis från hennes sista kull. 
Trött ponny på ridskolan, rymningsbenägen kisse, Vilde sover hos Jennifer
Zaga med "sina" ungar, på väg till första skoldagen, knäppa katten ska diska?
Det finns hur många som helst, och jag har raderat närmare tusen bilder som Hampus tagit. Denna gång sparade jag dem inte, för förra gången blev det 1400 bilder som ligger i en "Hampus mobilbildsmapp"=)
En himla massa videor oxå, bla från när tjejjerna rider. Jättekul att ha!
Jag tycker det blir helt ok kvalitet på bilderna.
More to come, nu ska jag sova, för jag ska släppa ut hästarna imorgon bitti!
Jag har ju även en ganska kul video från Camillas 30års fest, eller vad säger du Fialin =P
...and I would walk ..... lalalalaaaa.... hahaha
Vårkänslor
Jag hade utsläpp i stallet imorse, och passade på att rida på förmiddagen. Det var så härligt, och Hanni jobbade på bra. Fast det var väldigt halt på vissa ställen.
När jag red i måndags bråkade han lite, och ville inte riktigt göra som jag ville.
Men jag var envis och gav mig inte. Idag visade han inga sura miner! Superhärligt=)
Är lite nervös för vägningen imorgon, känns inte som jag har gått ner något. Men jag kanske behöver stå stilla en vecka för att bli lite peppad? Bara jag inte går upp!
Ikväll får det bli en långpromenad med den galna löptiken! Kanske får sällskap...?
Utsikt från gödselstan över Näfsjön, och Hanni i sina cowboykläder. Svettig efter galoppturen och busridningen på ängen=)
